Kärlröntgen

Hela Tordagen spenderade jag på sjukhuset, denna gång för en inplanerad kärlröntgen. På torsdagsmorgonen rullades jag in på röntgenrummet för ingreppet. Jag var så otroligt oroligt inför det lilla ingreppet att jag fick lugnande innan, något som såklart inte fungerar alls. Anledningen till all oro var på grund av en föregående kärlröntgen, där det gjorde så ont att jag fortfarande minnas smärtan klart och tydligt.

Denna gång var det, till min glädje, inte alls lika dramatiskt och det gjorde inte ondare än några nålstick. Efteråt var jag sängliggandes i två timmar och ytterligare två timmar spenderades på avdelning för övervakning. Dagen slutade med en bussresa hem då både jag och mamma var för snåla för en taxi. Förutom att promenaden till och från bussen tog dubbelt så lång tid som den brukar göra så gick resan bra.

Trots att jag fick instruktioner att inte bära tungt så var det första jag gjorde när vi kom hem att lyfta upp min 17 kg tunga hund. Kanske inte det smartaste draget och det fick jag även höra från mamma som upprört påminde mig om mina restriktioner. Läxan lärd och jag kommer nog inte bära henne eller något annat tungt för den delen, på ett bra tag. IMG_0659

Annonser

En vecka

Det har gått en vecka sedan mitt senaste inlägg här på bloggen och det känns som en evighet sedan. Förra veckan var det september. Förra veckan gick jag en annan kurs. Förra veckan pluggade jag alldeles för mycket. Det har varit en stressig kurs och det känns skönt att man klarat den med skinnet i behåll. Det fanns ingen tid att fira mellan tentan som slutade klockan 16.00 på onsdagen och den nya kursen som började klockan 8.00 dagen efter. Vi får helt enkelt fira under veckan som kommer!

Mina föräldrar har varit på besök över helgen. Vi har haft det mysigt i ett strålande soligt Umeå. Vi har ätit massa gott och jag är fortfarande lite mätt efter den otroligt goda brunchen som vi åt igår. Vi hann även med en promenad runt Gammlia där jag tog massa bilder i hösten varma färger. Det känns skönt att helgen har varit totalt fri från skolstress!

_DSC0259

Spel och bakkväll

Lördagen började som många andra dagar, med plugg. Jag pluggade till två sen gick jag och Polly hem. Det är så roligt att man får ha med hundar på espresso house nu för då kan Polly få hänga med! Senare träffade jag en kompis på stan och där köpte vi lite ingredienser för att sedan vända hem till mig för en bakkväll. Det blev hallon- och blåbärsmuffins. Receptet vi följde valde vi mitt i bakandet att dumpa, och fortsätta vårt bakande på egen hand. Det visade sig vara precis vad som behövdes för resultatet blev jämt gräddade, toppiga muffins. Supergoda blev de också, inte alls så där söta som muffins lätt kan bli. Till våra muffins så serverades varm choklad med grädde och riven choklad på toppen. En supermysig eftermiddag helt enkelt.

När vi var mätta och belåtna så gick vi vidare till en annan kompis för spelkväll. Polly fick såklart hänga med. Det var så länge sedan jag spelade brädspel och hade nästan glömt bort hur roligt det är. Nu gäller det bara att utöka mitt spelutbud som för tillfället bara består av Alfapet. Klockan hann slå halv tre på natten innan jag och Polly tog oss genom natten för att ta oss hem.

_DSC9940_DSC9916

 

Sista föreläsningen

Idag hade vi den sista föreläsningen, vilket betyder att det snart nalkas tenta. Nästa onsdag klockan 13.00 för att vara mer exakt. Det är några intensiva dagar som ligger framför oss och det är mycket att lära innan jag är redo för tentan. Jag saknar nog den där röda tråden som får allt att falla på plats och den hoppas jag att hitta snart!

Vädret har varit lite till och från de senaste dagarna. Imorse så låg tjocka moln över himlen och regnet piskade ner. Jag bestämde mig för att sätta på mig sommarskjortan och till min förvåning så försvann ovädret lagom till dagen var slut. Kan det ha varit en gnutta magi? 

_DSC9874

Veckans bilder

Jag brukar ofta knäppa lite bilder här och var för att hålla igång fotograferandet i str. Dessa bilder brukar ofta bli spontana och dokumentera vad jag ser just där och då.  Ibland hittar jag något fint ställe som jag sedan går tillbaka till för att ta en bättre bild, i bättre ljusförhållanden. Jag tänkte att det skulle vara kul att dela med mig av mina mer spontana bilder som jag annars bara brukar slänga.

_DSC9814_DSC9786_DSC9744_DSC9701_DSC9691_DSC9762

Varmare kläder

Det börjar bli riktigt kallt här i Umeå, speciellt tidigt på morgonen och sent på kvällen. Jag har gång på gång fått gå in i förrådet för att hämta varmare jackor. Just nu är det en stor varm kappa är precis vad man behöver så det är tur att jag redan hade en. Dessutom verkar kamelfärgade kappor vara inne i år, vilken jackpott! Denna köpte jag förra hösten, när jag var som sjukast, på Lager 157. Den årliga höstjackan har jag inte införskaffat än men jag har redan kikat runt lite i butikerna.  _DSC9766_DSC9765

AVM

Precis som min trigeminusneuralgi så är AVM en ovanlig diagnos men till skillnad från trigeminusneuralgin så kan ett AVM ha en dödlig utväg. Anledningen till att den inte kommit på tal lika ofta är för att jag inte ens vet var jag ska börja berättelsen. Det känns som det hänt alldeles för mycket för att börja berätta historien från början så därför ska jag bara berätta om diagnosen och hur den hänger ihop med allt som hänt.

Arteriovenös kärlmissbildning, förkortat AVM, är i princip ett trassligt nystan av kärl. Mitt AVM har jag döpt till Stinky, från Mumin. Ett AVM börjar utvecklas redan innan födseln så detta är något som hade gått obemärkt i 20år. För att förklara själva missbildningen utan att krångla till det så går artärerna till kärlnystanet direkt till venerna, utan att ha en kapillär där emellan. Artärer har tjockare väggar och klarar därför högre tryck medan vener är lite mindre och känsligare. Denna missbildning gör att det höga trycket från blodet i artärerna går direkt till de känsliga venerna som egentligen inte är designade för att klara det trycket. Venerna har i detta läge två alternativ, expandera eller spricka. Om de spricker så uppstår en hjärnblödning, vilket som tur nog inte hade hänt. (Jag gör antagligen ett dåligt jobb på att förklara så ni kan läsa mer om det här)

Mitt kärlnystan, som antagligen var pyttelitet från början hade nu växt sig till ett gigantiskt monster. Mina vener var enligt läkarna groteskt stora och kärlnystanet det största de hade sett. Som grädden på moset så har jag mitt kärlnystan i höger skallgrop vilket är ett ställe som gör det väldigt svårt att behandla. Den hade under åren tryckt bort högra delen av lillhjärnan som då inte utvecklades.

Japp, ni hörde rätt. Min hjärna är inte fullt utvecklad för där det annars skulle vara en del av lillhjärnan är nu ett stort trassel av kärl som bara blir fler och fler. När jag var barn var det ett stort mysteriet varför jag gick med huvudet snett och nu inser man att det kanske inte var så konstigt trots allt. Från 10års ålder har jag också haft  migränliknande huvudvärk som ingen läkare verkade veta roten till, förens nu.

De hittade mitt AVM tack vare en magnetröntgen som jag fick pga. trigeminusneuralgidiagnosen. Senare fick jag veta att det var kärlnystanet hade börjat trycka på trigeminusnervens stam som då hade reagerat i form av trigeminusneuralgi. Mitt AVM hade tillslut blivit så stort att det började visa tecken på att spricka och om det inte varit för den magnetkameran så vet jag faktiskt inte vad som hade hänt.. Så man kan säga att den smärtan ironiskt nog räddade mitt liv.  Jag är fortfarande under behandling för AVMet och den kommer antagligen aldrig försvinna då den ligger alldeles för nära hjärnstammen för att riskera plocka bort hela.

Det är alltså de operationerna jag genomgår just nu och pratar om lite då och då. Sedan diagnosen har jag genomgått ett flertal magnetkameraundersökningar, samt en kärlröntgen. Jag har redan opererats tre gånger för detta som har minskat AVMet betydligt.

Det är många diagnoser och behandlingar som pågår så till och med jag är förvirrad. Om ni har några frågor så tveka inte att lämna en kommentar för jag har säkert glömt något! Som sagt har mycket har hänt sedan jag först diagnostiserades så om ni vill läsa mer om vad som hänt sedan jag först fick diagnosen så kolla in det här! Jag funderar även att göra en uppdatering om hur jag mår nu för det är en fråga som jag ofta får.

Polly vid älven

I söndags tog jag med Polly och kameran till älven. Målet var att hitta höstens tecken men till min förvåning var både löven och gräset fortfarande grönt. Trots den lilla motgången så hade jag bestämt mig att Polly skulle fotas. Så jag laddade med godis i handen och startade kampen för att få till de perfekta bilderna. Tillslut fick vi till några fina bilder. Polly hade på sig sin nya fina sele (som hon senare lyckades smita ur) från Dog Copenhagen som jag köpte åt henne när hon kom upp till umeå.

_DSC9727_DSC9712_DSC9725.jpg_DSC9729