Tillbaks i Umeå

När planet hade landat, klockan kvart i 10 på måndagsförmiddagen och väskan hämtad så tog jag flygbussen direkt hem. Jag släpade min lilla rosa resväskan genom de snötäckta gatorna. Väskan, som när jag lämnat Umeå var halvtung var nu minst 7kg tyngre och innehöll mest böcker som jag lånat från mamma. Det blev bara ett snabbt stopp för att byta en tung resväska mot en tung bok, lagboken. Jag begav mig sedan till pluggcafét där mina kompisar redan satt och pluggade.

Det var raka spåret till verkligheten, med plugg och en vaniljlatte på havremjölk. Nästa gång jag kollade upp från lagboken så var det middagstid och magen kurrade ljudligt. På hemvägen blev det ett snabbt stopp på Ica för fylla på kylen som ekade tom där hemma.

Jag lagade middag, pasta med vegofärssås, innan jag kraschlandade på soffan.

Jag har varit borta en vecka men som jag saknat Umeå och min stora sköna säng.”

Annonser

En vanlig fredagskväll

Trots att jag åkt 630 km från min lilla lägenhet i Umeå så känner jag mig fortfarande hemma. Det är en konstig känsla att flytta hemifrån för helt plötsligt blir ens barndomshem borta och någon annanstans hemma. Det som en gång var det mest självklara är inte längre det och efter tre år i Umeå så har nog de mesta möblerats om i lägenheten i Stockholm. Tiden går men jag känner mig fortfarande hemma och det tar inte lång tid innan jag kommer in i gamla rutiner igen.

Det är fredag och kvällen började med en fika och avslutas på soffan med ett glas vin i handen.

Mamma och jag lagade vår specialpizza med potatis och crème fraîche. 60-tals musik strömmade ur högtalaren och vi satte oss vid matbordet, uppslukade av en hög böcker som jag plockat ner från bokhyllan. Hur ska jag få plats med alla böcker i resväskan?

Folsom Prison Blues börjar spela och mamma berättar om Johnny Cash och om filmen som baserats på hans liv ”I Walk the Line” – Den måste jag se nån gång.

Det är en helt vanlig fredagskväll hemma i västerort, jag har äntligen kommit hem.

Planer för vecka 10

Februari är över och vi går mot ljusare tider; Det är vecka 10, även känt som den första veckan i mars. Merparten av denna vecka kommer inte spenderas i Umeå utan jag ska åka hem till familjen. Den officiella våren börjar den första mars i Stockholm så jag kunde inte ha planerat in besöket bättre! Jag har ett seminarium på måndag och sedan bär det av mot sydligare breddgrader.

Väl hemma ska jag ta det lugnt, träffa släkt och vänner, kanske läsa lite men framförallt hålla pluggandet till det minimala för jag känner att jag behöver en paus från lagboken.

Veckans läsning: Vi som var föräldralösa – Kazuo Ishiguro.

Något jag ser fram emot:

  • Träffa familj och vänner
  • Mammas vegetariska lasagne
  • fettisdagen
  • Vårsolen i Stockholm (ber till vädergudarna)

Något jag ser mindre fram emot:

  • Flygresan till och från Stockholm
  • Att behöva åka både buss och tunnelbana i rusningstrafik med fullpackad ryggsäck och resväska.

Ena dagen är den andra lik

Dagarna rullar på och veckorna flyger förbi. Ena dagen är den andra lik, gruppmöten, föreläsningar, plugg och seminarium. Det har inte funnits så mycket att varken rapportera eller dokumentera utan vardagarna har obemärkt passerat förbi. Är det detta som man i folkmun kallar ekorrhjulet?

Sedan sist så har jag börjat promenera mer till skolan. Promenaden går på cirka en halvtimme och är riktigt härligt när vårsolen tittar förbi. Igår, när solen stod som högst och plusgraderna hade letat sig fram så blev man nästan svettig när man gick upp för svingen (Svingen är en gå och cykelbro över järnvägen som förbinder öst på stan med universitets- och sjukhusområdet).

Vad mer har hänt sedan sista inlägget förförra söndagen? Jo, häromdagen så träffade jag min bokklubb för första gången. Det var en trivsam grupp och nu är jag riktigt taggad på att komma igång med läsandet nu. Vi har inte röstat fram första boken än utan tänker att alla ska få komma med förslag först och sedan röstar vi fram boken på nästa mötet. Spännande!

Vårkänslor

Jag stannar utanför porten och tar ett djupt andetag, försöker fylla mina lungor med den friska luften. Solen lyser starkt på himlen och fågelkvitter blandas med glädjerop från några ungar som leker på skolgården. Jag kan nästan känna hur fräknarna, en efter en, uppenbarar sig på mitt vinterbleka ansikte när jag tar mina första steg ut i solskenet. Det droppar från hustaken och man kan till och med se den bara asfalten på gågatan utanför mitt hus. Det är vår!… Eller det är i alla fall vår för en dag.

Några glada själar har letat sig ut, till en bänk där de kan luta sig tillbaka och låta solen värma upp dem. Jag passerar en och annan person som tagit av sig jackan och vårkänslorna bubblar inom mig. Utan att tänka på det så tar jag en lite längre promenad än vanligt. Jag går samma sträcka som jag gått otaliga gånger men det kännas som att jag går en helt ny väg, våren gör ett sådant intryck på naturen. Värmen sprids när solen träffar snöytan och skapar ett vackert ljus över älven. Jag välkomnar våren med öppna armar efter veckor av mörker och snöoväder.

En sjukdag

Denna soliga onsdag till ära så har jag blivit sjuk. Jag vaknade jag upp med dundrande huvudvärk som jag försökte ignorera medan jag gjorde mig i ordning för dagen. Det slutade med att jag fick ge upp mina tappra försök att gå till skolan och istället bädda ner mig i sängen igen.

Huvudvärken hade faktiskt redan börjat smyga sig på kvällen innan så det var inte så konstigt att jag vaknade upp med migrän. Efter lite sömn och värktabletter så känns huvudet nu lite bättre men jag mår fortfarande lite krassligt så jag ska försöka vila upp mig lite till. Hoppas ni har en bättre onsdag!

När tid finns

Den senaste tiden så har jag haft ganska mycket egentid att disponera. Det har att göra med att jag läser en kurs på en annan institution än den jag hör till vilket gör att kursupplägget är annorlunda än vad jag är van vid. För er som någon gång har läst en kurs i juridik vet att dessa kurser särpräglas av ett flertal seminarium i veckan och några få föreläsningar däremellan. Det tar ett tag att komma in de nya rutinerna men när man väl gör det så blir det en del fritid. Man behöver inte sitta långt in på småtimmarna och plugga utan här är det mera vanliga arbetsdagar som gäller.

Tiden som blev över hade jag från början svårt att disponera. Jag började träna och skaffade gymkort men det fanns fortfarande dötid och det var då jag började läsa. När det inte längre var avslappnande att sitta på soffan och glo på något halvdåligt tv-program så letade jag mig in i skönlitteraturens värld. Jag läser just nu Ishiguros Bleknande berg och jag nästan försvinner in i en helt annan värld. När tid finns så slår jag upp en kopp kaffe, öppnar en bok och beger mig ut på nya äventyr.

Härliga söndagar

Söndagar har sakta men säkert toppat listan över mina favoritdagar. Lördagarnas glitter och glamour i all ära men det är något speciellt med söndagarnas lugn och ro. Det är så härligt med sovmorgon och att laga frukost med myskläder och tjocktofflor medan snön yrar utanför köksfönstret. Just nu så strömmar det härliga toner från mina högtalare och det är svårt att inte ryckas med i svängarna. Denna söndag ska jag försöka att undvika den piskande snön så länge som möjligt.

Det har varit oväder i flera dagar nu och mina fönster är nästan igensnöade. Det gör allt mycket mörkare i lägenheten och jag måste alltid fota med blixt, oavsett tid på dygnet. Blixtfotografering är inte något jag direkt gillar, speciellt när man måste använda den inbyggda blixten. Det gör all typ av efterbehandling nästintill omöjlig och det tar alltid dubbelt så lång tid att försöka göra något av RAW-filen… Jag längtar faktiskt till våren, eller i alla fall till en dag då ljuset äntligen letar sig in i lägenheten igen!

En onsdagseftermiddag

Bussen saktade in och bromsarna tjöt medan vi gled in på busshållplatsen där jag skulle kliva av. Jag var ensam att hoppa av den fullsatta eftermiddagsbussen och jag slogs av den plötsliga tystnaden som uppstod när bussens dörrar stängdes bakom mig. Det hade hunnit mörkna och snövädret hjälpte tacksamt de svaga gatlyktorna att lysa upp gatorna framför mig. Stora snöflingor letar sig långsamt ner från himlen och landade i min stickade halsduk.

På den korta sträckan hem från busshållplatsen så hade ett tjockt vitt snötäcke lagt sig över mitt annars mörkbruna hår och mina svarta vinterkängor gömde sig i den decimeterhöga nysnön som täckte marken. Det hade snöat hela dagen och trots att plogbilarna arbetade på full kapacitet så var snön för snabb. Efter vad som kändes som en evighet så kom jag äntligen innanför port och skakade genast av mig den snö som klängt sig fast i ytterplaggen. Skönt att äntligen få komma in i värmen igen.