En produktiv dag

Jag är officiellt tillbaka till pluggandet vilket betyder att sommaren är slut för detta år. Det är inget att hänga läpp för utan jag har haft en otroligt avslappnad sommar, precis vad jag önskade mig. Idag har varit en riktigt produktiv dag och kameran har varit med mig i varje steg.

Jag är som mest produktiv på förmiddagarna så mina dagar är förstås anpassade för just detta. Larmet ringer någon gång kring sju och jag är snabb uppe på bena. Som vanligt var det första jag gjorde att bäddade sängen. Det är en vana som samlat på mig när jag bodde i min förra lägenheten då sängen sågs från alla vinklar i rummet.

_DSC9026.jpg

För tillfället så pluggar jag hemifrån men det är ändå viktigt att göra sig i ordning på morgonen, precis som vilken annan dag som helst. Vikten av att sätta tydliga gränser mellan arbete och fritid är säkerligen ett väldokumenterat fenomen och ack så viktigt när man jobbar just hemifrån.

_DSC9037

Just nu agerar matbordet som skrivbord vilket kanske inte är det mest ergonomiska lösningen men för tillfället fungerar det. Jag har även som vana att tända ett så kallat pluggljus, som en påminnelse till hjärnan att det är dags för plugg.

När jag pluggar på morgonen så försätter jag mig ganska direkt i någon slags trans och vaknar vanligtvis inte förens vid tolvtiden. Idag hade jag dock några ärenden uppe vid universitetet så jag åkte dit omkring klockan tio. När jag kom hem så återgick jag till mina studier. Idag så orkade jag plugga jag till klockan fem vilket inte är helt illa med tanke på att jag började pluggandet klockan halv åtta på morgonen.

_DSC9054

Efter plugget gick jag ut på en liten promenad vilket är så himla skönt, speciellt efter en lång dag framför datorn. Till middag blev det linspasta och pesto. I skrivandets stund sitter jag i soffan med en kopp te och slötittar lite på tv. Jag avundas de som orkar sitta hela kvällen och arbeta/plugga, men jag får tänka att de antagligen inte börjar förens efter lunchtid.

_DSC8986

Annonser

Konsten att förvandla en soffa

Om någon skulle fråga vad jag är minst nöjd med i lägenheten så skulle jag utan tvivel svara min soffa. Enda sedan jag köpte soffan i våras så har jag haft lite svårt att göra soffan mysig. Problemet tror jag ligger i att soffan är så stel, de raka kanterna och släta dynorna ger ett minst sagt stramt intryck när man först kommer in i lägenheten.

Att täcka soffan i massvis av mysiga filtar i varma mönster borde göra tricket. Jag valde ut en senapsgul överkast från H&M, två nya kuddöverdrag från Ikea och vips så såg soffan mer inbjudande ut.Jag tog beslutet att täcka soffan helt och lyckligtvis hade jag redan en superfin filt som var perfekt för jobbet.

Den fliten har faktiskt lite av en historia då jag först hittade den nerpackad i en kartong hos mormor. Det var i samma veva som jag skulle flytta upp till Umeå och hon gav mig då den så att jag skulle kunna hålla mig varm här uppe i norr. Filten, som är från Viola Gråsten, har sedan dess följt med mig. Det är inte förens filten hamnade på denna soffan som man faktiskt kan se hur vacker den är.

_DSC8927_DSC8930_DSC8935_DSC8943

 

Touchdown Stockholm

Vi är hemma igen och resan gick bra. Vi var hemma i lägenheten strax efter klockan sju och för mig var det bara att göra mig klar igen för jag hade planer klockan åtta. Jag hade nämligen stämt träff med några barndomsvänner och det ville man ju inte missa för jag hade verkligen saknat dem! Idag är gänget utspridda över hela Sverige, från Halmstad till Umeå, så vi hinner inte träffas så ofta som vi gjorde förut.

Som vanligt hade vi superkul tillsammans och när det var dags att skiljas åt så tog det emot. Två av mina vänner kommer i alla fall att plugga i Umeå till hösten så det dröjer inte länge innan vi ses i Umeå igen. Själv åker jag upp till Umeå på måndag för att få lite tid för mig själv att hinna plugga. Tråkigt att sommarn är inne på sin sista vers, men det ska bli skönt att få lite struktur på livet igen.

_DSC8875.jpg

 

Resa genom Gran Canaria

I måndags vaknade vi hyfsat tidigt för att hämta en hyrbil som vi hade bokat genom hotellet. Så fort alla papper var påskrivna och vi fick tillgång till den lilla bilen bar vi av mot Mogán. Mina föräldrar hade besökt staden för 23 år sedan och de var nyfikna hur staden ser ut nu. Jag hade själv aldrig besökt platsen så för mig var allting helt nytt.

Man brukar säga att resan är viktigare än destinationen och jag måste faktiskt hålla med. Vi tog vägen längst kusten så vyerna var helt fantastiska när vi susade fram genom byarna medan ACn arbetade för fullt för att hålla en någorlunda temperatur i bilen. Det är svårt att uppskatta hur vacker ön är när man befinner sig i de slitna turistorterna. Jag har varit i Gran Canaria tidigare men jag har aldrig riktigt förstått hur vacker ön faktiskt är.

Resan till staden tog cirka 40min med bil och väl där strosade vi runt på gatorna i Mogán. Blickarna fastnade utmed de otroligt vackra bergen som varsamt omslöt staden. Det var en vacker liten stad, med konstgjorda kanaler genom husen. Man kan nästan tro att de en gång i tiden hade Venedig i åtanke när de skapade de små konstgjorda kanalerna som slingrar sig genom stadskärnan. _DSC8451_DSC8396

Vi hade inte så mycket tid i Mogán då det egentligen inte var vår huvuddestination utan det var de naturliga poolerna på den norra sidan av ön. Åter igen packade vi bilen och åkte iväg till staden Agaete. Denna gång så tog vi motorvägen dit vilket gjorde att resan bara tog drygt en timme. Den norra delen av ön bjöd på en hög kustlinje som stupade ner till det klarblå, stormiga vattnet. De naturliga poolerna var egentligen ingen höjdare i sig, jag doppade mig inte ens, utan det var det livfulla landskapet runtomkring som fångade mig.

Vinden var kraftig, stundvis tappade man faktiskt balansen. Vi stannade inte så länge utan pappa tog ett dopp medan jag vandrade runt med kameran i högsta hugg och försökte göra det dramatiska landskapet rättvisa.

_DSC8642_DSC8575

Det sista stoppet på vår lilla resa skulle vara Tejeda, Gran Canarias topp. Det var den mest dramatiska bilresa jag någonsin varit med om. Det var blandade känslor, både förskräckelse av de smala bergsvägarnas tvära svängar och förtjusning i de vackra dalarna som bredde ut sig så långt ögat kunde nå. Det skulle ha varit en underskattning om jag berättade för er att vi körde fel några gånger för det var en känsla av ren skräck när vi tog oss upp för branta, smala grusvägar som gick längst med höga stup. Jag började till och med gråta för jag var alldeles säker på att det var slutet för oss.

Pappa, som är en van yrkeschaufför, klarade av vägarna galant, utan att tappa humöret, trots att både jag och mamma gallskrek i bilen. Tillsut kom vi till en lite större väg som  skulle leda oss till toppen. Bara några få minuter från vår slutdestination kom vi fram till en väg som var avstängd på grund av ras vilket gjorde att vi fick vända och åka hem igen. Det är lite surt när sånt händer men det kanske var meningen att vi skulle köra vilse bland Gran Canarias bergstoppar. Vi tog oss i alla fall så långt som till Artenara där det var helt otroliga vyer.

_DSC8841_DSC8834_DSC8803

Mot nya höjder

Idag är det måndag och jag kom precis hem från en heldagsutflykt runt ön. Vi har sett allt från torr, naken natur till grönskande, bördiga dalar. Det var ett riktigt äventyr kan jag lova er så det får jag berätta om i nästa inlägg; Idag ska jag berätta om något helt annat, nämligen gårdagens lilla äventyr.

I söndags packade vi fotogrejerna, inställda på att fota solnedgången från en liten kulle som jag har haft ögonen på enda sedan vi kom hit. Vandringen bar av enligt planerna och vi tog oss upp lagom till solens sista dans över himlen. När vi kom upp insåg vi ganska snabbt att det inte skulle bli så spektakulärt som vi hade tänkt oss då solen gömde sig bakom tjocka moln. Vackert var det i alla fall och vi fick ihop några bilder!

_DSC8163_DSC8161_DSC8122_DSC8115

Fredagskväll

I skrivandets stund är det fredag och det märks verkligen på stämningen. Parkeringen utanför, som nästan ekat tom sedan vi kom hit, är nu fylld med bilar och stranden fylls med festmusik. Det är en härlig stämning som inte kan hjälpa att ryckas med av.

Idag har vi i alla fall tagit oss en långpromenad längst stranden till Maspalomas öknen. Vi startade vår utflykt mitt på ljusaste dagen, när solen stod som högst på himlen, så det blev några dopp längst vägen. Vattnet, både i poolen och i havet, är så uppvärmd att de nästan inte längre svalkar.

_DSC8021.jpg

 

Hej från Gran Canaria

Resan hit gick som planerad och vi kom fram till hotellet i nattens mörker. Från balkongen kunde vi ana något mörkt i horisonten som vi trodde var havet, mycket annat gick inte att tyda. På morgonen, när vi äntligen kunde se, så visade det sig att våra föraningar var rätt, havet bredde ut sig framför våra nyvakna ögon.

Resan fick en bra start med både sol, bad och promenader längst strandpromenaden. Här har vi det varmt men det är inte samma tryckande värme som hemma i Sverige. Graderna ligger faktiskt något under den temperatur som vi haft på hemmaplan i flera veckor nu. Det är inte varje dag man kan säga att det är varmare i Sverige än vad det är på andra sidan Europa!

_DSC7843_DSC7783_DSC7759.jpg_DSC7812.jpg

Mot nya äventyr

Nya äventyr väntar oss på andra sidan Europa och nu far vi! Efter några dagars intensivt packande är vi äntligen på vår väg. Där väntar förhoppningsvis en svalkande pool, vackra solnedgångar och goda drinkar. Vi ses där!

–> Destination: Gran Canaria

Oväder

Enda sedan jag var liten så har oväder varit så där farligt spännande. Faktum är att jag, än idag, står fast vid den åsikten. Det finns nog inget väderfenomen som är så gynnsamt att fota i som när det vankas oväder. Visst är det lite krångligt men de tunga molnen som lägger sig som en tunn duk över solen väger upp alla nackdelar man möjligtvis skulle stöta på längst vägen. Oftast är ljuset mjukt och helt magiskt vilket gör att det inte blir några skarpa skuggor som det lätt blir när solen är framme. _DSC7719